Nja… det är snart St Patrick’s Day, men det är inte det det handlar om. Utan hur man producerar whisky på ett miljövänligare sätt. Att göra whisky är en energikrävande process. Först och främst går det åt mycket korn som skall mältas. Detta skall gros och torkas och här kommer den skotska torven in i leken. Sedan skall detta lakas, vilket kräver mycket varmvatten och sedan skall man låta mäsken jäsas. När det sedan jäst färdigt skall “ölet” destilleras och det sker i 2-3 steg, vilket kräver stora mängder värme. Så… det är inte direkt ett fåtal kWh eller lite areal och transport som har lett till dessa goda droppar.
Draven som blir kvar efter inmäskningen, dvs resterna av malten, kan användas till djurfoder vilket ofta sker. Men nu skall man använda det till att förbränna i ett 7,2 MW krafvärmeverk som flertalet olika destillerier gått samman om att bygga i Speyside-distriktet i de östliga skotska högländerna. Energi som räcker till ca 9000 hem. Dessutom har man planer på att använda “pot ale” i samma verk, dvs resterna av destilleringen som är en proteinrik sörja. Man planerar även att bygga en anläggning för att göra ett ekologiskt gödningsmedel av denna ale. Vilket passar bra med tanke på nyheterna om Peak Phosphorus som även det är en begränsad råvara.
Närmare ngn slags gud är svårt att komma.
Själv brukar jag använda draven till brödbak, men eftersom det blir ca 8 liter drav per 20-litersbryggning så måste jag baka ohemult mycket för att hinna göra av med allt. Det räcker med 1-2 dl drav per 8 dl degvätska. Så en del går som jordförbättringsmedel i rabatterna (läs blomkrukorna) samt till biogasverket i kommunen. Den kör man bl.a. buss på.
Imorgon fest på slottet, kanske passar bra med en apertif på de mycket få centilitrar av en Port Ellen från 1983 som finns hemma, även om jag inte har tjing på den slurken 
Det är i dessa lägen man får passa på att träna på den där retoriken…
