SLU rapporterar att de försurande ämnena i niljön minskar men eftersom återhämtningen, speciellt de sydvästra delarna av Sverige, går långsamt. Där är fortfarande de sura nedfallet 4 ggr större än vad marken klarar av. Det handlar om vilken jordmån som finns och vissa jordar är naturligt surare än andra. Här i Uppsala och på Öland/Gotland är det kalkrika jordar, medans där det är mycket granit är det surare. Där finns det inte så mycket buffrande katjoner och de som finns går hela tiden åt för att neutralisera det pågående sura nedfallet. Därmed så kommer det ta lång tid innan dessa marker och sjöar vänder sin trend.
Ett intensivare skogsbruk, då efterfrågan på biobränsle ökar, är ytterligare ett hot då mycket virke, grenar och kvistar tas bort som skulle återförts marken och motverkat försurning. Därmed är det enligt rapporten fortfarande mycket viktigt att vi håller koll på markens surhet.
Graf hämtad från SLUs tidning Miljötrender
Andra bloggar om: miljö, svavel, försurning, skogsbruk
